Jag ska fatta mig kort.
Eller långt. Framtiden har svaret.
Anyway and anyhow.

Det är lite smått skumt, fast egentligen inte, hur en låt som absolut inte handlar om innebandy, eller sport för den delen, får mig att tänka på den dagen då vi reste över molnen. Då vi svävade fram på planen. Slet med hjärtat och själ. Med en vilja aldrig tidigare beskådad... Nej nu får jag ståpäls, blir tårögd och därför får låten säga resten.

Vi var oslagbara
Vi sköt från höften
Vi hade svaret på allt
Alla flickor log
Och vi gav, vi tog
Vi gick ut
Och natten skulle aldrig ta slut